KANINHOPPNING
Bilden här bredvid är tagen på
SM i kaninhoppning år 1997. Kaninen heter Sissy och matte heter Kristin
Persson. De vann krokig bana.
De flesta raser går att ha som hoppkaniner,
det beror på hur motiverade de är. Dvärgvädurar och
vädurskorsningar har en tendens att vara lugnare eftersom pga deras
hängande öron uppfattar de inte lika mycket störande ljud.
När man börjar att träna en
kanin för hoppning börjar man med att lära den ha sele på
sig. Sedan börjar man med lätta hinder t ex mjölkpaket,
det viktigaste är att kaninen går framåt över hindren
av egen vilja, inte att den klarar alla hinder utan att riva, det lär
den sig så småningom. Man måste berömma den
hela tiden, annars kanske den tappar lusten att hoppa.
På tävlingarna börjar man
först med en grundomgång och sedan går man eventuellt
till final. Det finns olika klasser beroende på hinderhöjd och
banans svårighet. Grenarna är Rak Bana (hindren står på
en rak linje), Krokig Bana (hindren står typ som på en hästhoppning,
lite hur som helst), Figur (hindren står i en figur, t ex ett S),
Höjdhopp och Längdhopp.
Men innan man anmäler sig till en tävling
bör kaninen vara grundtränad, dessutom ska den tycka om att hoppa,
det är förbjudet att tvinga kaninen att hoppa. Man bör också
ha läst igenom tävlingsreglementet som ni kan finna här.
När man väl är på tävlingen så ska man
låta kaninen vänja sig vid miljön först. Glöm
inte heller bort att invänta startsignal innan du börjar hoppa.
Och har kaninen en dålig dag och inte vill hoppa, utgå hellre
än att tvinga den!
